Körledaren - Supermänniskan
Brygghuskören söker nu nya körledare. Det är alltid ett stort jobb att hitta någon som passar för det jobbet. För det första så behöver man någon som är intresserad och engagerad. Den ska vilja göra det och ha tiden och kompetensen. Vilka krav som ställs på en körledare är lite olika från kör till kör. Men här är några punkter som jag har märkt är viktigt.
Vision och Vilja: Man bör ha en tydlig vision över hur man vill att kören ska låta och agera. När man har denna klar för sig så behöver man självförtroende och viljan att genomföra detta. Det är lätt att enstaka stämmor tycker att deras stämmor låter fel, men det är körledaren som har hand om helheten.
Kommunikation: I en kör finns det många individer som kan missförstå på alla möjliga sätt. Då behöver man ett bra och tydligt sätt att förmedla sin åsik. Man kan gå till väga på lite olika sätt beroende på kör. Play and Follow är en klassiker som används rätt ofta. Körledaren spelar och sjunger för att göra det tydligt och kören lyssnar och härmar efter. Om man använder denna metod så behöver körledaren isf kunna spela något instrument.
Notjägare/Notsättare: Körledaren behöver på något sätt få tag i noter som kören kan sjunga. I min erfarenhet så har det blivit bäst om låtarna är arrangerade för kören eftersom man då kan ta hänsyn till hur kören ser ut och arra därefter. Men det kan ju finnas andra körare som också är bra på att arra som hjälper till, men annars behöver körledaren lite kunskaper i att arra.
Dirigent: Körledaren kommer dirigera kören. Denna delen kan man alltid öva på, men en bra taktkänsla är en grundförutsättning för att hålla tempot. Sen finns det massor av olika sätt att dirigera på. Vissa är stenhårda på att hålla takten, andra inriktar sig mer på att slå in de olika stämmorna när de har de delarna som är kritiska för låten.
Lyhördhet: Handlar framför allt om att höra vart det går bra och vart det behöver förbättras. Att höra att det låter fel är en sak, men att höra vart det felet sitter är en konst att lära sig. Det är även bra att lyssna på åsikter. Även om man har en vision om hur det ska låta så kan nya idéer få sången ännu bättre än man tänkt från början.
Det är ingen lätt syssla att vara körledare. Balansen mellan att leda kören och vara en del av kören är svår att hålla sig till. Många körledare distanserar sig lite från kören för få en tydligt rollindelning. Samtidigt får man inte driva för långt ifrån kören eftersom man då riskerar att tappa kontakten med kören och bara köra sitt eget race. Det funkar inte riktigt som körledare. Hur som helst så hoppas jag verkligen att Brygghuskören hittar en bra körledare. Det behövs för att en kör ska fungera.
Stäm mig!!!
Vilken stämma sjunger du i? Frågan man alltid får i en ny kör. Vissa pipsopraner och dunderbasar kan med stor säkerhet säga "Jag hör hemma HÄR". För alla som ligger där emellan så dyker nya frågor upp. Hur lågt kan du gå? Hur högt kan du gå? Kan du sjunga i falsett?
När jag började i min första kör så var jag lite osäker. David sa att jag nog var baryton som de flesta andra killar i Brygghuskören. Så det var i basstämman i BHK jag började. Det är inte så grymt lågt i en blandkör så det gick rätt fint. I början hade vi dessutom 1 bas och 2 bas. Så jag började på 2basen, men insåg ganska snabbt att det var mycket trevligare läge i 1basen.
I BHK har de även en stämguide för att se till att man sitter på rätt plats. När jag började kören så var det inte bara en fråga om vilka toner man kunde ta utan även vad man hade för musikalisk bakgrund. Det tyckte jag var riktigt bra. Får reda på mer om varför personen är med i kören. Vad den kan och vill man tillföra kören.
Jag var bas i några år och det är något väldigt bekvämt med basstämmor. Ofta så är det inte så mycket text att hålla reda på och de är väldigt lätt att basa så länge man hör melodistämman. Basen följer melodin på ett sätt som är fullkomligt logiskt om man bara har sjungit lite bas innan. Man ligger där på grundtonen och bara dundrar på.
När jag sen började i Dacke Drängar så kunde jag inte vara i basen. I en manskör så går ju basen något längre ner än vad jag kunde ta mig. I en barbershopkör ser dessutom stämmorna ut på ett annat sätt. Vi har Basen längst ner, Leaden har melodin, Tenoren ligger på övertonerna och Barytonen tar det som blir över. Jag tyckte det lät svårt att sjunga baryton eftersom det var en så "spräcklig" stämma. Gå från Bas till Tenor var jag inte riktigt redo för eftersom jag inte var så van att sjunga i falsetten. Så det blev Leaden istället. Kul att sjunga melodi även om det helt plötsigt var massa text man var tvungen att lära sig.
Dacke sjunger dock lite manskörslåtar till jul och valborg. Där är det ju istället uppdelat i Bas 1 och 2 och Tenor 1 och 2. I söndags så testade vi att köra lite vårlåtar. Eftersom jag inte sjungit manskörsarr på dessa innan så var det ju ingen stämma jag kunde. Då blev jag påtryckt 1tenorstämman av Björn. Jag är faktiskt lite förvånad över hur pass bra det gick med tanke på att jag inte sjungit det innan. Trodde att jag skulle skada halsen med all falsettsång. Har haft problem med det innan, men det verkar som att jag har blivit bättre på det planet. Kul att veta.
Isterbandet
Jag hade länge gått och funderat på att gå med i Isterbandet , men de hade alltid sagt att de sökte tenorer och eftersom jag sjöng bas i kören så antog jag att det inte var någon idé. Men för ca 2 år sen så pratade jag med Ola som var dirigent för IB då. Han tyckte att jag skulle hänga på och sjunga. Så jag gick dit. Det var lite roligt med tanke på att IB kände mig sen innan eftersom Brygghuskören och IB har samma replokal och så. Vissa trodde bara att jag hade tagit fel på dag.
IB är Universitetets studentorkester och det är en ganska stor skillnad att sjunga där i jämförelse mot att sjunga i kör. Man använder rösten på så olika sätt när man sjunger solo jämtemot om man sjunger i kör. Som körare ska man ligga helt rätt och gärna låta så likt de andra så att man bara hör stämman och inga röster som sticker ut. När man istället sjunger solo så kan man sticka ut ganska ordentligt så länge man gör det bra. Det var lite svårt som invand körare. Det är fortfarande en sak jag jobbar med. Vanligtvis är det lättare om det är en låt man är van vid och har hört många gånger.
Isterbandet är även en mycket social förening. Det är mer regel än undantag att man stannar kvar efter repet och tar en öl och snackar lite. Avslappnat, kul och med massa humor.
Tyvärr har det blivit lite mycket på sistone och eftersom jag ändå inte kan vara med på StudentOrkester Festivalen (SOF) så har det blivit IB som jag miskat på. Det är bättre om de som ska sjunga på SOF lär sig sina låtar ordentligt. Det är trist att det inte blir lika mycket isterband som det var, men jag försöker att dyka upp lite då och då iaf.
Dacke Drängar
Dacke Drängar är växjös barbershopkör. Första gången jag började i DD så var det behovet av utveckling som drog mig dit. I brygghuskören så lär vi oss många nya låtar, men eftersom det är ganska många nya som kommer till och gamla som slutar så är det svårt att öka utmaningen i kören. Det är ju alltid nya som behöver komma in och sjunga in sig. Oavsett om det är bra sångare så tar det ändå lite tid innan man sjunger bra ihop.
Vissa av mina vänner sökte sig till Akademiska kören eller Kammarkören för att öka den musikaliska utmaningen. För egen del så var jag mer intresserad av att jobba på den sceniska delen av ett framträdande. Att jobba på presentation och framförande. Barbershop har mycket av det och jag trivdes som fisken i vatten.
Det tävlas även i barbershop. Mina tankar om att tävla i sång går lite isär. När jag började med körsång så var det ju främst för glädjen i att sjunga som var anledningen. Å andra sidan så är tävling det perfekta sättet att få en bekräftelse på att man blivit bättre. Samma år som jag började i DD så var det ett konvent i Växjö och vi tog brons vilket var väldigt kul.
Anledningen till att jag slutade hade inte så mycket att göra med kören utan mer mitt privatliv. Jag hamnade i en kris och kände att jag inte orkade med något längre. Det ända jag stannade kvar i var brygghuskören eftersom alla mina gamla vänner fanns där och det var dem jag behövde just då. I slutet av förra sommarn så frågade Björn mig om jag inte skulle börja igen. Jag var lite osäker, men ändå nyfiken. Jag drog med mig Jonas och åkte dit och sjöng. Det var underbart. Känslan av att sjunga barbershop är så kul. Det känns som att man verkligen sjunger med hela kroppen. Allt man är ska avspegla det man sjunger. Det är ett härligt sätt att uttrycka sig på.
Nu är det bara en månad kvar tills DD ska upp till Falun och kämpa i de nordiska mästerskapen i barbershop. Det kommer bli så kul att se hur det går. Jag tycker vi har ett starkt bidrag i år, om vi får allt att stämma. Keep the whole world singing!!
