Välmåendekören
Den här kören är egentligen en kurs som heter "Körsång ur ett rekreation- och friskvårdsperspektiv". Målet med kursen är helt enkelt att uppleva hur bra man mår av att sjunga i kör. Man får bara gå kursen en gång, men efter det får man fortsätta om man bara vill sjunga.
Den här kören är väldigt trevlig eftersom den inte är inriktad på att klara låtarna till någon speciell sjungning utan istället bara koncentrerar sig på att sjunga för att det är kul. Alla är välkomna och testa så det är lite olika nivå i kören. Vissa är nybörjare, andra har sjungit innan och så finns det tokar som jag som redan sjunger i andra körer. Eftersom jag är ganska van att lära mig nya låtar så är det relativt lätt och man kan bara njuta av att sjunga.
Där är mitt stora dilemma när det gäller mina körer. Jag älskar att sjunga, men ibland så blir det lite stressigt med många körer och aktiviteter. Man vill göra allt, men man måste andas också. Där blir man lite sliten mellan hur kul det är att sjunga och hur mycket press man lägger på sig själv. Vissa som varit med i mina körer har slutat just för att det började kännas mer som ett ansvar än ett nöje att sjunga. I de fallen så tycker jag att de gjort rätt i att sluta även om jag saknar dem. Sång ska komma av glädje inte för att man måste.
Det är där man gör helt rätt i Välmåendekören. Där finns sången för att det ska vara en positiv rekreation, något som får en att må bra och inget annat. Sen ska jag inte sticka under stolen med att jag gillar att stå på scenen, men det har jag andra körer till.
Brygghuskören
Jag är en riktigt sångfanatiker. Fråga vem som helst i min omgivning så kan ni slå er i backen på att de för eller senare nämner att "det är han som brukar gå omkring och småsjunga". Ja det är verkligen mitt absolut största intresse och med tiden har det bara blivit mer och mer.
Allt började med Brygghuskören. Denna underbara studentkör på Växjö Universitet. Eftersom jag inte hade sjungit i kör överhuvudtaget innan så trodde jag, precis som så många andra, att jag inte kunde sjunga. Som tur var så släpade min dåvarande flickvän med mig dit och jag sjöng. Givetvis var man osäker i början, men med fin-fina basar bredvid sig som dundrade på som bara den så gick det bra.
Det jag direkt fastnade för i kören var den härliga gemenskapen. Lite pikar mellan stämmorna, men alltid med ett leende på läpparna. Det är klart att det tog några gånger innan man kom in i kören ordentligt. Men för det mesta handlar det bara om att vara öppen och ha kul. Sen dess är det många som har börjat och slutat i Brygghuskören, men på något sätt så finns det alltid kvar roligt folk.
Brygghuskören blev grunden för mitt sjungande. Innan så hade jag inte tagit en ton överhuvudtaget. Nu är jag väll egentligen lite för gammal för en studentkör och är kanske inte en student i ordets rätta bemärkelse. Det är bara väldigt svårt att släppa en kör som har gett en så mycket. Alla goda vänner jag fått där och alla glada minnen.
